FÖR DEN ENSKILDE FISKAREN var naturligtvis sälen ett gissel för det traditionella fisket och av den anledningen ett lovvärt jaktbyte. Skottpengarna som utgick försämrade naturligtvis inte heller lusten att minska beståndet men avgörande var nog ändå det man kunde få ut vid försäljning av framför allt späck och skinn och där har priserna under åren växlat mycket. Redan under slutet av 1800-talet hade ishavsfångsterna av säl ökat genom att jakten allt mer mekaniserandes och det fick till följd att priserna sjönk på sälspäck och tran. 

Under åren 1890 till 1910 sjönk exempelvis priset på sälspäck från 4-5 kr / lispund till 1:50-2 kr / lispund; 1 kilogram motsvarande från 0: 47-0: 58 kr / kg resp 0:17 – 0:23 kr / kg.  Det fick som konsekvens att säljakten stagnerade och antalet fälbåtar sjönk.  Efter 1910 kommer en förbättring.  Dels hade man fått tillgång till ett nytt vapen, mausergeväret och dels kom då dessa skottpengar.  Vid den tiden var en säl värd cirka 10 kr: 3 kr kom från skottpengarna, 3 kr från skinnet och 4 kr från späcket. 

År 1914, när första världskriget bryter ut, är sälen i genomsnitt värt 15,50 kr.  Skottpengarna svarar för 4 kr, skinnpriset uppe i 5 kr och resten står späcket för.  I samband med kriget ökar efterfrågan på fettämnen.  I slutet av kriget 1918  är sälens värde uppe i 200 kr. Späcket kunde man få kunde man få upp till 8 kr/ kg, även om myndigheterna hade satt ett högsta pris på 5 kr/ kg.  Svarta pengar fanns redan då.  Detta innebar att man med tur under några månader i fälan, kunde komma med en förtjänst som stod sig väl med en industriarbetares årslön!  Efter dessa goda år och under hela 1920-talet sjunker priserna igen.  Genomsnittspriset på en säl är nu nere i 13,50 kr.  Detta leder i sin tur till en avmattning i säljakten och att avmattningen står sig trots att höjer skottpremier ett par gånger under 1920-talet.  Trots detta är genomsnittspriset per säl inte högre än cirka 15 kr under 1930-talet.  Jaktintensiteten avtog trots det milda vinterklimatet och gynnsamma betingelser för jakten.  Makabert nog blir det ett nytt krig som sätter fart på jakten igen.  Späckpriset går upp till 4,75 kr / kg och för skinnet kunde du få bortåt 30 kr. Detta innebar att genomsnittspriset på en säl kom upp till 115 kr.

För att få någon uppfattning om vad dessa priser motsvarade kan följande jämförelser göras.  1900, när skottpengarna var 3 kr, tjänade en industriarbetare inom metallsektorn 0,36 kr / timme.  Hans arbetsvecka omfattade i genomsnitt 61,3 timmar.  Ett kg torkat fläsk kostade 1 kr.  År 1915, under kriget, hade en dräng 2,78 kr i dagslön och skulle behöva arbeta mer än 70 dagar för att tjäna ihop värdet på en säl.  194o när genomsnittspriset var 115 kronor för en skjuten säl, betalade man 252 kronor för en ko, dvs för drygt två sälar får du en ko! 

Det största hotet mot sälpopulationen kom med bl a PCB-gifterna.  1974 fridlyses därför sälen och beståndet har nu ökat och upplevs som ett problem och hot mot havsfisket. 

Källor:

Lagerqvist-Nathorst: Vad kostade det

Westerberg: Säljaktens redskap … Västerbotten 2/71.  Intervjuare: Fiskare Lennart Olofsson.